Tiden går fort när man mår bra! Nu har det gått fyra år sedan jag opererades, och min rygg är fortfarande i väldigt gott skick. Faktiskt så har jag numera lite svårt att relatera till den där personen som hade så förfärligt ont. Jag har glömt nervsmärtan, benkrampen, höftupphakningen och allt det där andra. Däremot går det inte en dag utan att jag känner mig tacksam över mina titanskruvar. Det går inte heller en dag utan att jag tänker på hur jag sitter, hur jag lyfter, hur jag tränar och vad jag väljer bort. Jag är helt övertygad om att jag är så pass bra som jag är för att jag har anpassat mig till förutsättningarna. Jag har anpassat mycket, men det har varit värt det. Till exempel så åker jag inte längre slalom, jag löptränar inte, tänker mig för innan varje tungt lyft, åker inte på skumpiga fordon, dammsugar inte för länge och tränar inte på pass där det ingår vrid (en hel del går bort här). Jag tänker på hur jag sitter och hur jag står - varje dag. Jag vet numera var mina gränser går och vad min rygg behöver för att må bra. Till exempel så kan jag vara utan träning i ganska precis två veckor, sedan börjar det kännas att det blir mer instabilt/stelt. Jag vet också att jag fortfarande behöver sova bra, i bra sängar. Jag känner direkt i ryggen när jag kommer att bli förkyld. Jag vet att jag blir sämre när det är stressigt på jobbet. Jag äter väldigt sällan värktabletter för ryggens skull, och oerhört sällan starkare sådana. Undantaget är när jag måste resa långt med flyg, att sitta för länge i en flygstol går fortfarande inte utan krämigare värktabletter. Men de resorna sker ju faktiskt inte så ofta.
Den här bloggen har varit stängt i några år nu. När jag läser igenom hur den här resan varit så inser jag att det finns mycket här som jag själv hade behövt läsa när jag var som sämst. Och inte minst hade jag behövt läsa om hur bra det kan bli. Därför öppnar jag nu bloggen igen. Jag kommer inte att skriva nya inlägg och förmodligen knappt svara på eventuella kommentarer. Men om jag kan hjälpa en enda person att få pepp att kämpa med sina ryggproblem så blir jag glad.
Så, kom igen, kämpa! Det är värt det - jag lovar.
