måndag 1 november 2010

Åtta veckor senare

Tiden går och det gör jag också ;-). Nu har det gått nästan exakt åtta veckor sedan operationen. Upp och ner hela tiden, men faktiskt mer upp än ner. Förra veckan var full av olika genombrott:

1. Sjukgymnastbesök hos trevlig person på ortopeden som gjorde alla böj, vrid och bändtester. Underbart att till exempel märka att kroppen inte längre skriker av smärta när ena benet lyfts i liggande läge! SG röstade för självklar fortsatt sjukskrivning eftersom jag fortfarande har så pass stora besvär att sitta/stå. Hon skötte kontakten med läkaren, "han får ringa dig om han undrar ngt".

2. Jag har börjat på vattenträning. Härligt, fantastiskt och underbart att sjunka ner i det varma vattnet och VÅGA röra sig! Jag tror jag log hela dagen! Två gånger i veckan ska jag vara där, först fram till jul, men fortsättning om jag vill och behöver.

3. Jag har i princip slutat ta tradolanet. Det var lite småjobbigt att trappa ur det faktiskt, frossa och abstinenskänning även om det inte var värre än att härda ut ett par dagar. Lite ångestdrömmar också, men det gick över efter några nätter. Nu går jag bara på alvedon, och så länge jag inte sitter/står klarar jag mig utan det också! Längre sittande/stående kräver fortfarande tradolan dock...

4. På grund av punkten 3 så kan jag teoretiskt sett köra bil. Praktiskt är det liiite svårare eftersom bil = sitta. MEN, det går i 10-15 minuter och på den tiden har jag tagit mig till stan från huset = FRIHET!!!

5. Jag kan gå tre kilometer i ett sträck. 3 km! Fatta! Vem hade kunnat tro? Jag går raskt och får inte ett dugg ont, men längre än så vågar jag inte försöka riktigt ännu. Jag är förbluffad över min egen förmåga! Dessutom sa SG att det är toppen att jag inte har rörelsesmärta - det bådar gott inför "slutresultatet".

Som den uppmärksamme märker så är jag sammantaget betydligt bättre i ryggen nu än jag var innan operationen. Saker och ting faller på plats och jag känner mig grymt positiv! Med lite tur så kommer vattenträningen att leda till att jag får bättre muskler och därmed kan stå, och i så fall kan jag ju börja jobba någon liten procent! Sittandet lär ta längre tid, men med allt annat bra som händer så är det väl onödigt att haka upp sig på det.

Nu ska jag ta BILEN till CENTRUM och köpa något trivialt, som ett garnnystan eller nåt...

3 kommentarer:

  1. Vad underbart härligt och positivt att det går framåt! Det kommer ju att bli hur bra som helst det här.:)

    SvaraRadera
  2. Jag *ler* genom hela texten, så underbart!
    Starkt jobbat och tack för att du delar med dig!!

    SvaraRadera
  3. Tack fina ni! Bättre och bättre dag för dag!

    SvaraRadera