Allt detta har nu dessvärre lett till att jag fått någon slags överansträngning i ryggmusklerna. Det krampar och sliter och känns helt inflammerat. Helt omöjligt att slappna av, inte ens när jag ligger ner. Så det blev tillbaka till tradolanet igen, måste ju sova när jag ska driva projekt Familj på egen hand. Sjukgymnasten som jag besökte idag skickade hem mig med en TNS-apparat i förhoppning om att denna ska lyckas vända trenden och lösa upp ryggen.
Det som oroar mig ännu mer är att det liksom hugger till när jag gör hastiga rörelser. Inte i operationssåret, utan ovanför. Med tanke på att den disken också är dålig får jag nästan panik. Tänk om den inte kommer att hålla... Det känns inte direkt lockande att göra en till operation av det här slaget.
Men nu biter jag ihop. Efter nästa vecka får jag bryta ihop. Men det är då det.
Åhhhh, jag biter hårt, hårt när jag läser.
SvaraRaderaVad stark och tuff du är som iaf klarar ut det!
Vet hur j-la lätt det är att göra en reflexrörelse och det går inte att undvika, det är ju bara så. Jag känner med dej, känner hur det hugger till av rädsla i hela kroppen när det blir så där, jag hatar den känslan!!
Har du ingen som kan hjälpa dej? Jag har efter många år lärt mej att det finns hjälp att få från håll man kanske inte tänkt på.
Lycka till och var så försiktig du kan vara.
Styrkekramar Lippe
Tack Lippe för stöd (även om jag är urkass på att kommentera tillbaka snabbt...). Jo, jag har massor av hjälp, det är bara det att jag är så LESS på att jag behöver hjälp ständigt och jämt. Jag vill ju så gärna klara mig själv och det blir tungt emellanåt att inse att jag inte fixar det. Kram till dig också!
SvaraRadera