fredag 4 mars 2011

En slags lyckodag

Idag fick jag äntligen kontakt med läkaren igen. Detta efter att mitt återbesök blivit uppskjutet ytterligare en vecka och jag ringde med desperata rösten (helt sann dessutom) till mottagningen.

I alla fall har jag nu fått veta att den MR jag gjorde i början av februari ser bra ut. Till och med jättebra om jag får citera läkaren. Ingenting är kvar av det diskbråck som opererades och nervroten ligger helt frilagd.

Det. Känns. Underbart. Axlarna sjönk en meter och jag tar fortfarande in att jag med största sannolikhet kommer att slippa ytterligare operation.

Men... jag har ju fortfarande stora problem. Vänster ben domnar och krampar när jag står eller går för länge och sitta undviker jag så långt det bara går. Som tur var lyckades han (igen) lugna mig. "Jag vet att du har ont, du behöver fortfarande smärtstillande och vila när det behövs, MEN - jag är helt säker på att du kommer att bli bra". Så vackra ord, jag skulle ha spelat in...

Direkt känns det lättare att hantera smärtan nu när jag vet att den inte betyder att något håller på att gå sönder i min rygg. Det finns hopp. Jättemycket till och med.

Så jädra wonderful!

5 kommentarer:

  1. Vad skönt med ett positivt besked och en läkare som vet vad han pratar om. Hoppas det vänder snart nu.

    SvaraRadera
  2. ÅÅh det är så jag vill grina vad glad jag är för din skull. Shit, så skönt, åh vad bra. Vilken lättnad. Nu är det bara att träna sjukgymnastik och ljuga sig blå att värken går över( för jag tror att man kan ljuga sig till sanning) jag har inte ont, jag har inte ont...
    Shit vad glad jag är för din skull.
    Vem har du som doktor?

    SvaraRadera
  3. Precis de orden man vill höra!! Kämpa på!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Anna, jag har en fråga, har du gjort MR med kontrast av ryggen? Hur går det till och hur får de in kontrastvätskan i ryggraden?
    Jag ska nämligen göra det på torsdag och skulle vilja veta hur det går till. Jag googlar men hittar inget vettigt.
    På röntgen sidan så står det "det behöver man oftast inte göra " man ba nähä men jag behöver det, hur går det till då?

    SvaraRadera
  5. Gun: Ja visst är det fantastiskt! Jag tror det har vänt nu... jag vill i alla fall så gärna tro det i alla fall.

    Lippe: Ja! Ja! Ja!

    Ellinor: Jag har en frisk, stark och felfri rygg ;-). Affirmationer ska kanske inte underskattas. Och jo, jag gjorde med kontrast. Det är bara en nål i armen/handen där kontrasten sprutas in, känns inte alls. Det är alltså inget stick direkt i ryggen, det går genom hela systemet som en vanlig intravenös medicin.

    SvaraRadera