måndag 7 mars 2011

Titanet och jag = sex månader

Firar idag. Det är precis sex månader sedan jag fick mina fina, men något bångstyriga, titanskruvar inopererade i ryggen.

En liten tur på memory lane kan väl passa en dag som denna, om inte annat för att poängtera för mig själv att jag faktiskt blivit bättre.

Det här är allt positivt som hänt sedan operationen:
1. Jag är på det stora hela betydligt bättre efter operationen än jag var före.
2. Jag har inte kvar någon ischias. Kramp i vaden ibland, men inte tillnärmelsevis lika mycket som innan op.
3. Jag är mycket mer rörlig nu än innan operationen. Förr kunde jag knappt gå runt kvarteret, nu klarar jag ett par kilometer i sträck utan att jag går under av smärta och utmattning.
4. Jag får inte längre samma intensiva ryggskott som jag fick med jämna mellanrum innan operationen.
5. Sedan några veckor tillbaka verkar det som att mitt bäcken blivit mer stabilt och inte hoppar snett lika ofta (resultat av att jag tagit ut hormonspiral?).

Det här återstår:
1. Jag skulle vilja kunna stå längre än jag kan nu utan att det smärtar.
2. Jag skulle vilja sitta betydligt bättre än jag kan nu.
3. Jag skulle vilja bli av med krampen i benet/vaden.
4. Jag skulle vilja slippa ryggkrampen som kommer och går och gör mig helt utmattad emellanåt.
5. Jag skulle vilja våga "lita" på ryggen mer än jag känner att jag kan nu. Jag är fortfarande väldigt rädd för att göra fel rörelser och på så sätt orsaka en krasch.
6. Jag skulle vilja klara mig på mindre mediciner. Jag äter alvedon i princip full dos varje dag och fyller på med oxycontin när det är jävligare än vanligt. Det funkar, men känns inte bra.

MEN - jag tror faktiskt att läkaren har rätt - jag kommer med stor sannolikhet att bli BRA i min rygg, om jag bara ger det tid och sköter min träning som jag ska. Jag längtar tills det passerat sex månader till, undrar var jag befinner mig då?

6 kommentarer:

  1. Kändes jättebra att läsa det här nu när det är så nära till op för mej!! Om ett halvår kan du gå tillbaka och pricka av på din önskelista!
    Jag blir alldeles tårögd när jag läser om din övertygelse.
    Fortsätt kämpa och allt gott till dej ♥

    SvaraRadera
  2. Åh vad bra att det är så mycket som är så mycket bättre.

    SvaraRadera
  3. Lippe: Jag önskar dig all lycka till i världen som bara är möjligt. Äntligen är det dags för dig att bli bättre! Fortsätt kämpa på du också, det ska bli så spännande att hänga med på vägen.

    Ellinor: Ja eller hur! Måste bara komma ihåg det de där sämre dagarna också.

    SvaraRadera
  4. Hej Anna!
    Du får gärna maila mig.
    ellinorwesth@gmail.com
    är min mail. Jag behöver allt stöd jag kan få just nu. Jag är alldeles splittrad inombords.

    SvaraRadera
  5. Anna: Varför svängde du inte förbi på en fika? Vad gjorde du i vindeln?

    SvaraRadera
  6. Ellinor: vi hade varit i Buberget och åkt slalom (ja, inte jag då...). Stannade till för att köpa lördagsgodis. Nästa gång!

    SvaraRadera