...men mest är det upp...

Hej här är jag! Mer i livet och mindre på bloggen, kan man väl sammanfatta det som. Den 15 april började jag jobba 50% istället för 25%. Efter en dag fick jag oturligt nog världens dunderförkylning med hög feber och allt. Men när den väl lagt sig så sakteliga så har jag gått till jobbet och varit där fyra timmar per dag. Efter en vecka kan jag säga att det gått riktigt bra. Det är skillnad på 25 och 50 såklart, men på ett härligt sätt. Plötsligt känns det som att jag faktiskt "är" på jobbet igen. Jag kan räkna med att hänga med i vad som händer och faktiskt pricka in ett helt gäng viktiga och intressanta seminarier och möten.

Däremot måste jag erkänna att det kanske inte passerar obemärkt förbi ändå, arbetsökningen. Idag har jag haft riktigt ont igen. Det känns som inflammation i vänster höft och jag har till och med fått gå på tradolanet för första gången på länge. Det känns inte toppen att gå till jobbet imorgon om det känns såhär, men samtidigt är jag så less på att vara sjukskriven att det VERKLIGEN tar emot att sjukskriva sig ens enstaka dagar.

Svårt som alltid att inte dra för stora växlar direkt. Tänk om det inte försvinner? Tänk om jag inte fixar att jobba såhär mycket ännu? Tänk om, tänk om... Men jag ska göra som läkaren säger - pumpa i med värktabletter de dåliga dagarna, det finns ingen anledning att ha ont - det läker ingenting.

Men nog känns det rätt så omöjligt att tanken är att jag ska upp på 100% den 15 maj...