När jag fick tid till min MR ringde jag för att informera om att jag är väldigt svårstucken. "Mmm" var reaktionen, men jag fortsatte envist och sa att jag VERKLIGEN är svårstucken och att det vore synd om hela dagens MR-schema spricker för att de inte får in en nål i mig. OK, jag fick som jag ville och ombads komma till avdelningen för att sätta nål innan undersökningen.
Bra så, efter tre försök på avdelningen satt en kanyl, förvisso en som jag tyckte sved obehagligt och inte riktigt kändes som att den satt bra, men sköterskan höll inte med mig.
Väl inne i "trumman" skulle så kontrasten sprutas in. Om det funnits en kanyl som funkat förstås, vilket den såklart inte gjorde. Happ. Så började hela karusellen igen. Varma, vattenfyllda handskar, stick i armveck, underarm, tumme, hand... Tills det i vanlig ordning fick tillkallas narkospersonal.
Jag vet inte vem jag blir mest less på, mig själv (för att jag inte har vettiga kärl) eller personalen (som så många gånger inte tror mig när jag säger precis som det är med just det här).
Jaja, i alla fall så är MR-undersökningen gjord nu. Då är det bara att vänta lite lagom ångestladdad på svaret då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar