Tisdag 10 augusti

Jahapp. Nu är jag sämre igen. Jag tyckte det kändes obehagligt att cykla till jobbet imorse och sedan har det bara blivit värre under dagen. Jag känner mig jättetrött i ryggen och ORKAR inte stå flera timmar i sträck. Sitta är dock ännu värre. När jag suttit en stund (med svank-kudden) och sedan kliver upp så känner jag tydligt av tryckförändringen i ryggen. Det kommer som en "våg" och då måste jag vänta innan jag vågar röra mig. Jag har haft mer känningar av ischiassmärtan idag också. Gick och la mig när jag kom hem. Så här kommer det inte att gå att ha, hoppas verkligen att det är tillfälligt.

Måndag 9 augusti

På jobbet igen, denna gång är semestern över på riktigt. Förra veckan blev jag successivt bättre, lite känningar då och då, kramp i vänster vad och "trötthet" i ryggen, men den riktiga ischiassmärtan är numera inte alls påtaglig. Fredagen var jag sämre, men ignorerade smärtan och dansade på fest hela natten. Trodde att jag skulle få sota för det men jag har varit riktigt OK även efter det.

Idag var jag hos sjukgymnast igen. Denna gång tryckta han på diskarna samtidigt som jag gjorde rygghävningarna. Kändes OK och jag känner mig fortfarande bra. Fick en tejp på ryggen för att komma ihåg att inte böja mig för mycket framåt under dagen. Smart - känns direkt.

Tid igen nästa vecka och under tiden ska jag fortsätta med samma övningar som vanligt. Han nämnde också att jag kan förvänta mig att det blir sämre några dagar, det kommer inte att vara en linjär förbättring (bra att veta...).

Torsdag 5 augusti

Har idag åkt hem från stugan och börjar inse att semestern på allvar lider mot sitt slut. Kom hem till brevlådan och en kallelse till MR, redan den 18 augusti ska jag dit. Det gick betydligt snabbare än jag hade väntat mig! Förvisso måste jag köra 11 mil enkel väg för att komma dit, men det får det absolut vara värt.

Är annars rätt OK i ryggen. Har förutom ryggövningarna simmat 30 minuter, det känns bra - riktigt bra faktiskt.

Jag är mest rädd för smärtorna på morgonen. Det känns som att vad som helst skulle kunna hända då, varje liten framåtböjning lurar på ngt som när som helst skulle kunna bli ett ryggskott eller ischias. Sköra morgnar helt enkelt.

Onsdag 4 augusti

Hm... gör ryggövningarna. Har inte ätit värktabletter på hela dagen. Men, jag är ensam med barnen och det GÅR inte att ha en hel dag utan åtminstone ett antal lyft av en tung tvååring. Jag anstränger mig verkligen för att lyfta rätt, men det tar förstås på ändå. Har ändå inte haft särskilt besvärande ischiassmärta, men på eftermiddagen/kvällen har det hela tiden känts "nära". Det har spöregnat hela dagen och jag har inte rört på mig nästan alls. Kanske kan det ha ngt samband till att jag känner mig "stelare" nu på kvällen. Gick i alla fall och lade mig med två alvedon.

Tisdag 3 augusti

Idag är första dagen av ryggövningarna. Det har gått bra. Det är såklart lite jobbigt att göra dem, men det känns faktiskt riktigt skönt efteråt. Jag har haft en mycket bra dag utan särskilt mycket ischias alls. Faktum är att jag GLÖMDE att ta värktabletter på eftermiddagen och kvällen, jag tänkte inte på att jag hade ont helt enkelt.

Jag böjer mig fram så lite som möjligt, men när jag väl gör det känner jag mig rädd för att det ska göra ont igen, det känns ju fortfarande att det tar emot på baksida lår.

Gick en kortare promenad. Fick kramp i vaden men inget alarmerande ont.

måndag 2 augusti - sjukgymnastbesök

Så har jag varit hos sjukgymnasten. I 45 minuter var jag där medan han frågade, klämde, kände, tryckte och kollade styrka och reflexer. Fynd: jag har nedsatt kraft/styrka i vänster ben och reflexerna på vänster fot går inte riktigt att hitta. Efter att jag hade berättat om ilningssmärtan, känselbortfallet och kramperna i vaden konstaterade han att jag har antingen en diskutbuktning eller ett diskbråck. I vilket fall som helst så lät han positiv: det kommer att bli bättre/bra, men det kommer att ta tid. Tre månader ska jag räkna med till att börja med.

Jag frågade om träning. Ingen spinning eftersom man då sitter för framåtlutad. Om jag ska cykla så får jag "fincykla" med så rak rygg som möjligt, inte i träningssyfte eftersom jag inte bör ta i mer än nödvändigt. Ingen löpning givetvis. Promenader, dock inte långa promenader eftersom det istället kan förvärra symptomen, gå hellre fler gånger. Simning är OK förutsatt att jag inte blir sämre av det - känn efter själv. Han var av åsikten att det nu handlar om att läka disken, träningen får komma senare. Däremot är det viktigt att jag rör mig och jag ska inte vara rädd att leva som vanligt, även om jag naturligtvis bör undvika tyngre lyft och att böja mig fram onödigt mycket.

Jag fick en övning som ska göras fyra-fem gånger om dagen X 10 repetitioner. Ligga på mage, lyfta ryggen som en kobra så högt det går utan att spänna rumpan. Om det blir värre i ischiasen ska jag ta det lugnare eller avbryta. Om det gör ondare i ryggen men mindre ischiassmärta är detta ett positivt tecken. Utöver det fick jag en liten cylinderformad kudde som ska vara bakom svanken när jag sitter, det är viktigt att sitta rätt om man måste sitta - vilket jag ska undvika i största möjligaste mån.

Återbesök om en vecka för att se hur det går. Det känns bra. Han känns bra. Trist att han tror att det är diskbråck el liknande, men det känns ändå skönt att ha någon slags diagnos att förhålla sig till.

Nu ska jag vara ensam med barnen i några dygn, då är det svårt att undvika att lyfta tvååringen. Ska göra mitt bästa.

Söndag 31 juli

Jag kände mig ganska OK i ryggen i morse, men det blev sämre under dagen. Nu skaver det i det som känns som SI-leden på vänster sida. Småkramp i vaden och stel ländrygg. Jag åkte och simmade för att avhjälpa, det kändes bättre. Förutom diklofenak förstärkte jag med två alvedon, det känns som att alvedon lindrar värken bättre?

Imorgon sjukgymnast tack gode Gud...