Här är det bara att hänga med i svängarna. Jag har haft en förträfflig helg. Trots familjeumgänge lyckades jag behålla orken, och fick inte ondare i ryggen. I går tog jag bara en dos alvedon och en dos tradolan. Det räckte. Jag har ju bestämt mig för att äta piller i den utsträckning som behövs, men det är klart att det känns bättre om man kan klara sig med så lite som möjligt.
Jag har nu besökt hjälpmedelscentrum, som det så fint heter. En kilkudde och ett ländryggsstöd har jag nu. Kilkudden vete fasen. Inte känns det som att den avlastar särskilt mycket tycker jag. Däremot tror jag att ländryggsstödet blir en hit.
När jag pratar om att jag sitter dåligt menar jag helt enkelt att jag sätter mig. Sitter i ca två minuter. Sedan kommer tröttheten i ryggen. Nästan som kramp. Omöjligt att slappna av. Efter fyra minuter går det bara inte längre och jag måste ställa mig upp. När jag väl blivit trött i ryggen släpper det inte förrän jag får lägga mig ner. Och det är ju praktiskt (not).
Men ett ländryggsstöd kanske gör all skillnad i världen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar