lördag 2 oktober 2010

Nedtrappning och utmaningar

Jag sysslar med nedtrappning av morfinet, som bekant. En sak har jag märkt, för varje gång jag sänker dosen får jag en frysdag. Inte frossa. Men jag känner mig frusen och måste dricka en herrans massa te för att värma upp inifrån. Nu ska jag bara ta oxycontin 5 mg/kväll. Inget på morgonen alltså.

I övrigt går allt upp och ner och upp och ner. Jag hinner knappt med själv. Vissa dagar känner jag mig så otroligt nöjd (som förra inlägget). Andra dagar känns det som att jag tagit flera steg bakåt. Jag vet inte om det hör ihop med att jag utsätter mig för mer eller mindre rörelse, eller om det bara är så att det går upp och ner oavsett vad jag gör.

Jag gör små utflykter till verkligheten, och det är då jag verkligen förstår att jag inte är redo för det vanliga livet ännu. Som igår då jag besökte jobbet. Det var toppen att träffa kollegor! Men efter bara några minuter insåg jag att jag helst av allt ville lägga mig ner. Sitta är ju inte direkt vilsamt, och att stå är inte heller någon långsiktig lösning. Man skulle ha en portabel säng... Jag kom hem och somnade omedelbart.

Häromdagen fick jag åka till staden med en vän. Lunch stod på schemat. Trevligt självklart, men att sitta en hel lunch är helt omöjligt och jag fick växla mellan sittande och stående var tredje minut. Sedan var jag helt slut och var tvungen att vila flera timmar när jag kom hem.

Jag är sjukskriven oktober ut, men det måste hända ganska mycket under den månaden för att jag ska kunna börja jobba...

4 kommentarer:

  1. Det är nog både att du anstränger dig och att det går upp och ner ändå. Åtminstone har jag upplevt det så. Jag förstår att du tvivlar på att kunna börja jobba redan om en månad. Det är bara att be läkaren förlänga sjukskrivningen om det inte går.

    SvaraRadera
  2. Du har säkert rätt Gun. Jag blir ändå lite brydd över att läkaren verkade ta det så självklart att jag skulle börja jobba efter bara några veckor. Jag har inte hört någon som klarat det efter denna typ av operation. Eller är det tänkt att jag ska vara den första kanske...?

    SvaraRadera
  3. Min läkare ville inte heller sjukskriva mig mer än två månader först, men jag sa ifrån redan på uppvaket (fattar inte att jag var såpass klartänkt ändå), och fick tre månader tack vare det. Jag klarade inte att börja jobba då heller, och fick ytterligare förlängt med nästan två månader till. Oroa dig inte, det är bara att förlänga. Ingen kan säga något om det efter en så stor ryggoperation, och det viktigaste för F-kassan var att de fick veta i läkarintyget att jag skulle bli återställd så småningom.

    SvaraRadera
  4. Hej, har lusläst lite i din blogg. har också opererat ryggen och därför startade jag min blogg, såsom du beskriver: sophink. Min sjukskrivning är 2 månader heltid och en 50% och sedan jobba. Jag har ett av de tygsta (kroppsligen) jobben. Nu arbetslös (vem skall anställa mig? Vad måste jag ta för jobb enl FK och AF? Instruktionerna från sjukhuset efter 5 dagar där var nedtrappning helt och hållet till 0 st oxycontin eller annan medicin på 14 dagar!!! Jag återkommer till din blogg och läser mer en annan dag. Hoppas du har det någorlunda nu, med småbarn och allt.

    SvaraRadera