Förra måndagen var jag hos sjukgymnasten. Idag är det tisdag. Om jag ska följa mitt mönster så borde jag redan vara dålig i ryggen nu. Men det är jag inte. Det är klart att jag kan bli, men varenda sekund i smärtfrihet känns som en gåva. Längre mellan svackorna är ju det jag önskar allra mest. Jag är stabil även fast det hänt grejer som annars brukar innebära direktsamtal till SG: jag har halkat, jag har stått för länge, jag har vridit mig i konstiga ställningar (allt av misstag givetvis).
En sådan här dag känner jag mig istället stark, smidig och smärtfri. Det är lätt att bli hoppfull så länge det får vara på det här viset.
Tjoho! Kämpa på allihopa!
Härligt, alltså finns det hopp även för mig!
SvaraRaderaVad glad jag blir!! Halka inte mera bara :)
SvaraRaderaKämpa på, du är jätteduktig och kommer att bli jättestark.
Kram
4u2: hopp... det finns det alltid, men det är svårt att se det när det är sämre dagar. Vi får ha det lååååånga perspektivet.
SvaraRaderaLippe: nej, ska försöka undvika halkningar. Det är för övrigt helt omöjligt - ngn gång varje vinter så händer det ju faktiskt. Om jag har broddar dygnet runt kanske?