måndag 10 januari 2011

Fyra månader efter operationen

Fyra månader. Det är lång tid det. Eller är det det? Jag hade nog trott att jag skulle vara i bättre skick fyra månader senare. Och då menar jag att jag nog ändå hade någon slags bild av att jag skulle vara smärtfri. Men ingen kan ju förutsäga hur det ska vara och det verkar onekligen vara ytterst individuellt för varenda rygg som opereras.

Jag är jättebra ibland. Och då menar jag att jag inte har ont under varken dag eller natt. Trött i ryggen blir jag även "bra" dagar, men inte mer än att två alvedon och lite liggläge räcker som åtgärd. De här dagarna känner jag mig stark. Jag styrketränar och promenerar, städar och är allmänt med i matchen.

Jag är jättedålig ibland. Och då menar jag så dålig att jag måste äta tradolan för att ta mig igenom både dag och natt. Dessa dagar värker och stramar det samtidigt som ryggen känns stel och upphakad. Träning är utesluten och promenader förvärrar bara. Ingenting hjälper förutom välsignade besök hos sjukgymnasten som varsamt åtgärdar ömma punkter och vips så är jag genast i form igen.

Jag pendlar hela tiden mellan dessa två extremer. En vecka bra ungefär, sedan dåligt så länge som det tar innan jag får en tid hos SG.

Målet nu är att förstås att det ska ta allt längre tid mellan svackorna, och att dessa inte ska bli lika djupa. Jag är inte längre rädd för att ha ont - det går att åtgärda. Däremot är jag less. Som s****n. Men det ska jag väl ändå inte gnälla över.

5 kommentarer:

  1. Vad bra att du har en så bra sjukgymnast som kan åtgärda ömma punkter! Min visste ingenting, och jag fick ingen hjälp när jag hade ont, förutom övningar jag kunde göra. Jag kan fortfarande känna av ryggen ibland, men bara när jag inte tränat på länge, eller när jag överansträngt mig, typ hjälpt till vid en flytt. Men aldrig så illa att jag behöver ta smärtstillande.

    SvaraRadera
  2. Jag vet, jag har tur - bästa sjukgymnasten! Hjälpa till vid en flytt... Helt otroligt att du ens kan tänka på att göra det!

    SvaraRadera
  3. Kan du inte ha inbokade besök hos SG så att h*n jobbar förebyggande också? Tänker på hur jag kan lägga upp mitt liv sedan :)
    Hjälpte SG:s behandlingar innan du blev op?

    Förstår att du blir skogstokig på att glida ner i svackor när du nu får "smaka på" hur det kan vara när det funkar! Tänker inte skriva att du ska vara glad för att du har bra perioder för jag förstår att koncentrationen ligger på att slippa svackorna.
    Men jag är glad att du har bra perioder för då känns det som om de perioderna kan vara en chans att bygga upp styrka i rygg och sinne.

    Tänk sedan, när vi som GUN, kan hjälpa till vid flytt OCH slå kullerbyttor!!
    Önskar dej fortsatt bättring!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Trodde själv också att jag skulle bli bra, bättre. Snart 3 månader. Varför är jag sämre?
    Hoppas du fortsätter ha de där bra dagarna och de blir bara fler och fler.

    SvaraRadera
  5. Lippe: Jo, det är tanken, men jag hinner aldrig bli förebyggande innan det är akut. Styrketränar hela tiden för att stärka upp, men än så länge räcker det tydligen inte. SG hjälpte bra innan op också, innan Besvären med stort B började, då gick ju inget att göra förutom op, uppenbarligen. Bra perioder är underbara och ger mersmak! SG är övertygad om att det är så det kommer att bli i förlängningen, när jag är ordentligt tränad vill säga. Kullerbyttor ja. Flytt? Aldrig. Det skulle jag aldrig våga med tanke på att jag har andra diskar som inte heller är riktigt i ordning...

    4U2: Tre månader är ju ändå inte så lång tid, eller hur? Inte i ett jättelångt perspektiv i alla fall. Jag hoppas det vänder för dig och att vi båda kommer att kunna se tillbaka på den här tiden som en parentes.

    SvaraRadera