I vanliga fall, i ett vanligt liv med en vanlig fungerande kropp och med vanliga arbetsveckor, så är ju helgen oftast något som jag ser fram emot. Det är ju så härligt att bara få slappa med familjen, eller hitta på roliga saker tillsammans.
Helgerna nuförtiden är iofs fortfarande trevliga, men det går inte att komma ifrån att det också innebär mer ansträngning. Det blir liksom mer uppenbart att jag inte är bra. Så många gånger måste jag säga nej till barnen, och även om de är kloka och förstår så känns det trist. Jag längtar till den dagen jag kan säga ja till alla knasiga upptåg, bad, pulkbackar, slalomåkning osv.
Just den här helgen känns lite extra motig. Lillungen blev naturligtvis sjuk och ligger nu febrig i en soffa.
Typiskt att han blev sjuk, det kommer ju aldrig lägligt, men iaf!
SvaraRaderaMen du skulle ha hjälp i helgen av en kompis om jag minns rätt så det kan ju bli en bra helg!!
Önskar att du får en så bra helg som möjligt!!
Åh barnsjukdomar kommer aldrig lägligt. Men det gör inte trasiga ryggar heller.
SvaraRaderaDet med helger är så sant.
Folk vill gärna umgås eller hitta på något. Alla är hemma. Det är svårare att bara skrutta runt och ta saker i sin egen takt.
Förstår dig precis. Känner mig riktigt taskig att säga nej till helgaktiviteter när mannen vill göra ngt roligt med mig, han sår ju för allt nu när jag är mer eller mindre ett barn!
SvaraRaderaLippe: du hade rätt! Det blev en bra helg! Till råga på allt så frisknade han till efter bara ett dygn - fantastiskt!
SvaraRaderaEllinor: sant. Det är tur ändå att vi hunnit med att göra en massa saker innan vi fick "veta" att ryggen var trasig.
4u2: Vår tid kommer! Vi vet bara inte riktigt när ;-).