tisdag 1 februari 2011

Återbesök ortopeden, 5 månader efter op.

Så har jag träffat operatören för första gången sedan den 7 september då han rensade upp i min rygg. Jag hade med mig en lista med frågor och faktabeskrivningar hur jag upplever mina ryggsmärtor (kan verkligen rekommenderas, det är mycket lättare att känna att man får med allt man vill säga och lättare att vara strukturerad). Bland annat hade jag med datum för alla sjukgymnastbesök och berättade om mina upp- och nedgångar.

"Det här ska vi gå till botten med" var bland det första han sa. Redan där sjönk mina axlar ungefär 10 cm. Såhär ska det inte behöva vara och det ska utredas VAD det är som fortfarande inte är bra.

Till att börja med erbjöd han mig cortisonsprutor, men kände väl ganska snabbt att jag var skeptisk till detta, jag har hört att det bara ger tillfällig lindring i några veckor och det känns ärligt talat inte så lockande.

MR och röntgenbilderna kollades noggrant igenom. Han poängterade att jag inte bara hade ett vanligt diskbråck, utan att det också varit en stor inflammationshärd som tagits bort vid operationen. Kanske kan det vara detta som spökar fortfarande. Han trodde inte att kotan ovanför var problemet, men kunde förstås inte utesluta detta.

En ny MR är nu beställd, som jag fattar det kommer den att ske relativt snart. Ett återbesök inom några veckor har utlovats (det tror jag när jag ser det...). Utöver detta ska jag "knäcka smärtan". Det är prio ett. Smärta föder smärta och förhindrar läkning. Jag är förbjuden att ha ont helt enkelt.

Så nu ska jag de närmaste två veckorna ta en coctail av: alvedon, bamyl koffein, omeprazol och oxycontin. Om jag fortfarande har ont ska jag fylla på med oxynorm. Jag ska kunna leva som vanligt utan att ha ont. Utvärdering om några veckor, om det inte gett resultat är cortison nästa steg. På MR begäran står det: "Ny MR för eventuell reoperation". Det känns NOT VERY GOOD, även om han påpekade att det förmodligen inte kommer att vara nödvändigt.

Känns sådär att "backa" och öka på smärtlindringen igen, men någonstans känner jag ju att han har en poäng, jag får ju ondare av att ha ont. Återstår bara att lista ut hur jag ska ta medicinen och fortfarande kunna vara klar nog i huvudet för att kunna jobba... Men jobba vill jag prova ändå. Jag behöver det. Verkligen.

"Du kommer med 98% sannolikhet att bli helt bra", sades också innan jag gick. Om det är sant skiter jag fullständigt i hur lång tid det tar...

6 kommentarer:

  1. En plan!!!
    Klart du blir bra, finns inget annat.
    När man har ont så stressas ju kroppen och att öka smärtlindringen kanske kan hjälpa. (påminn mej sedan när jag är opererad att jag sagt det)
    Lycka till och jag hoppas att det blir bra fort även om du säger dej kunna vänta!
    Kram :)

    SvaraRadera
  2. Det låter ju jättebra att du kommer att bli bra! Skönt med en bra läkare som tar tag i problemet.

    SvaraRadera
  3. Visst det är piss.Jag fattar.
    Men samtidigt är det bra att de gör något åt saken.
    Du måste se framåt även fast det just nu känns depp.

    jag opererade mitt diskbråck den 7/1 på en nivå.
    Jag har db i fyra nivåer. Så jag har fortfarande skitont.
    Det känns depp.

    vi kanske kan deppa ihop

    SvaraRadera
  4. Lippe: Jag ska påminna dig...

    Gun: Ja, mycket skönt. Han verkar angelägen om att det ska ordna sig, och så patient känns ju det ruskigt betryggande.

    Ellinor: Jag har läst mycket på din blogg, du verkar också ha haft/ha en guppig resa med ryggen. Det finns väl inte så mycket att säga förutom: JAG FÖRSTÅR!!! Vindeln ser jag! Jag bor i Umeå!

    SvaraRadera
  5. Anna trevligt att du bor i Umeå, jag bodde på Umedalen tills för två år sedan. Flyttade till Umeå 2004 och till vindeln 2008.
    Så jag är gammal umebo. I vilken stadsdel bor du i?
    Så då har du oxå haft med ortopeden i Nus att göra. Fick du göra din MR i lycksele som jag?
    Ja minst sagt guppig. Jag hatar att inte bli trodd. Det är det värsta jag vet. Doktorer!

    SvaraRadera
  6. Ellinor! Ser man på! Själv bor jag på Sofiehem. Och ja, ortopeden känner jag till vääääl vid det här laget. Styrketränar där några gånger i veckan och nu verkar det ju som att jag är tillbaka i utredningsfas igen (något jag tycker att du också verkar behöva!). Jag gjorde min första MR i Lycksele, det var ett rent helvete att ta sig dit. Den här gången blir det Umeå dock, tur. Jag har nog faktiskt mest goda erfarenheter av ortopeden. I alla fall av han som opererade mig...

    SvaraRadera