Första dagen på sjukskrivningen då jag är ensam hemma. Givetvis blev tvååringen sjuk, så han och pappan har varit hemma medan jag varit sjukskriven. Jobbigt att höra dem när jag själv bara velat släppa allt och fokusera på att bli bra i ryggen. Fick ju Tradolan utskrivet i måndags. Den tar bort mycket av värken, men gör men osannolikt TRÖTT. Det är bara att gå och lägga sig när jag tagit den och det känns inte bra att vara så påverkad, särskilt inte när barnen är hemma. Ska prova citodon istället, jag har inget minne av att jag blev SÅ trött av det.
MR i onsdags, tur och retur till Lycksele skjutsad av pappa eftersom det inte är ett alternativ att köra bil när jag äter Tradolan. Går inte heller att sitta så länge och köra bil själv. Undersökningen gick bra, tog ca 30 minuter. Jag kan förstå att man tycker det är jobbigt om man är klaustrofobisk, rören är verkligen inte stort... Hur som helst, nu är det bara att vänta på resultaten. Egentligen vill jag inte att det ska visa något, samtidigt blir jag galen om det INTE visar något - vad har jag då för psykstörning, simulerar jag bara?
Jag sover mycket. Förmodligen en del på grund av medicinen, men nu när jag "släppt" så känns det som att jag direkt blev jättetrött. Det är mycket smärta som stängts in det senaste året och nu tar jag tillfället i akt och sover ikapp, jag tänker att det nog behövs.
Det känns skittråkigt att vara en belastning, för det är jag, för familjen. Jag kan inte hjälpa till med städ, kan inte leka ordentligt med barnen och kan definitivt inte lyfta tvååringen. Hoppas det vänder hoppas det vänder hoppas det vänder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar